Jag har hela mitt liv längtat efter att få åka på ridläger. När jag var liten lusläste jag prospekt och drömde om läger långt bort, på Gotland eller i Småland. Men jag fick aldrig åka, mina föräldrar hade helt enkelt inte råd. Sedan har jag i vuxen ålder tänkt att det vore roligt med en kurs för likasinnade, alltså vuxna hästgalningar som gillar träning, god mat och umgänge.
En annan sak som var min grej som barn, var att ha brevvänner. Särskilt sådana som tyckte om hästar förstås, hittade dem via tidningen Min Hästs brevvänsannonser bland annat. I vuxen ålder har jag ersatt brevvännerna med bloggkompisar.
Och när en av dem, Beata, föreslog att vi skulle försöka få ihop ett gäng som kunde träffas på Wirsbo ( efter att ha läst om mina tidigare besök där ) så kändes det klockrent. Efter att ha lagt ut en förfrågan på fb fick vi ihop ett gäng som…
Visa originalinlägg 25 fler ord