Det började redan på måndagen. Eftersom jag tränat för Kerstin dan innan, var Berras vila planerad. Jag var till stallet och mockade och fixade mat och Berra mådde toppen. Men när jag kommit hem och just krupit ner i sängen ( skulle stiga upp 5 för utsläpp av hästarna innan jobbet ) så ringer Jessica och säger B verkar ha ont i magen. Precis samma symptom som för några veckor sedan – orolig, skrapar, sparkar med bakbenen mot magen och ville lägga sig. Och ville inte äta kvällskraftfodret. Så det var bara att klä på sig och åka till stallet igen…
Jessica hade snällt nog börjat promenera med honom, och när vi tog in honom igen kunde jag konstatera: Ingen onormal puls, ingen feber, normala slemhinnor och tarmljud och bajsade. Han drog upp benen mot magen två gånger på gången, sen var han som vanligt. När jag hade promenerat en sväng på gården också fick han gå in i boxen och då åt han maten också. Livmedikus tror på magsåret och inte kolik så händer det igen ska han få kuckelimuckmedicin. Skönt såklart, att det inte var värre. Men jag var inte så lite trött på tisdagen… Dessutom hostade jag hela natten, och det blev bara värre och värre. På eftermiddagen kunde jag knappt prata utan att hosta.
Sedan däckade jag i feber och hosta och så småningom även snuva. Idag har jag fortfarande totaltäpp näsa och rosslig röst. Stallet har jag klarat av med viss hjälp av bland annat sambon som fick vara skrittmaskin åt B på torsdagen då jag hade sjukt dåligt samvete för att han bara gått in och ut ur hagen i tre dagar.
På fredagen hjälpte stallkompisen Frida till, så då fick han sig ett joggingpass i fin form <3.
Frida rider på Intermediaire -nivå med sin Alive, och hon tyckte Berra var välriden och liksidig, det var ett bra betyg tycker jag ! Han såg så nöjd och mjuk ut också, roligt att se någon annan sitta på honom 🙂
Berran och Frida
På lördagen kravlade jag mig upp för en uteskrittur , provade lite trav men kände direkt att det inte kändes så bra i lungorna, så det fick bli skritt. Ända tills vi kom till backen där vi brukar galoppera, för där stack B. Så det vara bara att hänga på 😀
På kvällen var jag bjuden till min tränare Kerstin tillsammans med några andra av mina kompisar som rider för henne, det blev en trevlig kväll med mycket hästsnack och GOD MAT 🙂 Om än lite kort för min del då, som ju inte är pigg än. Idag har Ullis och hennes flickor tagit hand om B, och jag ägnar mig åt att längta efter 1) att bli helt frisk 2) våren 3) min lilla häst som längtar efter rykt 😉
Räkis utegångsfår